SO CLEAN

MUSIKEN är ju det jag lever för. Det, och samtal med intressanta människor. Förr brukade jag gå på mission! Jag försökte frälsa människor med min musik. Sen träffade jag min pojkvän. Han tog högtalarna och skrivbordet. Jag är nu reducerad till ett "LACK"-bord från IKEA och (ändå rätt feeeta) hörlurar jag fick av min lillebror i julklapp. Min snubbe tycker att jag är skum och lyssnar på flummig musik. Han gillar dunkadunka och hits. Jag fixade för övrigt en autograf av AVICII och en kram-bild åt honom i ren good will när jag råkade sitta på samma restaurant som honom under en hemmavisit i Stockholm på Östermalm (med tillhörande amerikansk vän som sig ju bör!). Bästa isbrytaren dock. "Hej vi verkar båda sitta här med amerikaner, jag heter Alexandra". (Paus här för att hjälpa min kille med en medie/kommunikationsplan...) Inombords vill jag dock att alla ska känna den kärlek jag känner när jag lyssnar på min musik.