SO CLEAN

MUSIKEN är ju det jag lever för. Det, och samtal med intressanta människor. Förr brukade jag gå på mission! Jag försökte frälsa människor med min musik. Sen träffade jag min pojkvän. Han tog högtalarna och skrivbordet. Jag är nu reducerad till ett "LACK"-bord från IKEA och (ändå rätt feeeta) hörlurar jag fick av min lillebror i julklapp. Min snubbe tycker att jag är skum och lyssnar på flummig musik. Han gillar dunkadunka och hits. Jag fixade för övrigt en autograf av AVICII och en kram-bild åt honom i ren good will när jag råkade sitta på samma restaurant som honom under en hemmavisit i Stockholm på Östermalm (med tillhörande amerikansk vän som sig ju bör!). Bästa isbrytaren dock. "Hej vi verkar båda sitta här med amerikaner, jag heter Alexandra". (Paus här för att hjälpa min kille med en medie/kommunikationsplan...) Inombords vill jag dock att alla ska känna den kärlek jag känner när jag lyssnar på min musik.

Det känns som jag skurit lök för mina ögon rinner?

WHAT EVS...

Ge mig drömmar och mål, ge mig verktyg så jag förmår.

!

DAGENS...

..BÄSTA ÄR HELT KLART:

Jag: Jag är ju som Moder Teresa!
Anki: Aah ungefär så skulle jag nog oxå beskriva dig.. helig lixom ^^

Det kanske blir något av det....

Här. Jag simmar bland skjöldparror.Men det är på land. Det är nedförsbacke och det spelar inte
någon In the night no controle.

Vill bara tipsa om massa musik!!1

GODDAMNIT.

VI GÖR SÅHÄR:

http://open.spotify.com/user/regement1/playlist/2bMhrryUe9kuu0zSAQ99N4

Jag forts.

Det finns fan en ALDRIG SINANDE KÄLLA av galenskap. Det är fan det fina i kråksången men ofta det fan.. värdelösa och jobbigs.

Jag håller mig vaken för att jag inte har någonstans att sova i min EGEN lägenhet. Både golv och säng är upptagna, och jag ockuperar gitarr samt dator. Lyssnar på fransk electro och konstaterar att jag måste brottas i min säng. Jag gjorde ett tappert försök men nu fan blir det ORD OCH INGA VISOR. Stackars Anka. Vi är hemlösa i vårt hem.