Kunde varit ingenting

Var på väg hem ikväll. Var rädd så bad polisen om hjälp. typ att någon skulle göra mig sällskap eller köra mig. Han sa "jag är upptagen med att ta den här anmälan" Jag sa; men jag är rädd och vill inte gå själv. Då säger polisen; Men vart är dina vänner då? Är ju uppenbarligen ensam.

Jag går därifrån, möter ett par killar som börjar följa efter mig, jag är så rädd att jag inte kan andas. Jag ser att dom springer efter mig, sparkar av mig skorna och springer barfota hela vägen hem. Ringer på hos grabbarna här nere och Sebbe var en ängel som tröstade när jag satt där och grät. Men fy faan. Såhär ska det inte behöva vara. Kan inte sova nu, varför sitter man här nu liksom? Fråga snuten.