MAC N CHEEZZZZZE

LOVE IS THE DEVIL

baraförattduskiterit

Tjärhovsgatan 11 – Fleminggatan 40 tur och retur. Och tur. Retur?

Det var vår, eller nästan sommar. Eller var det redan sommar? Jag kanske bara var jätte-jättevarm. Det var nog precis där emellan vår och sommar, när det är varmt på dagarna men svinkallt på nätterna. Egentligen så skulle jag ta det lugnt, ta en öl som det så fint heter men alla vet ju att alla goda ting är tre. Gånger tio! Vi hängde i alla fall på söder, drack billig öl och pratade om verkligen ingenting men ändå höll vi båda låda som om orden skulle ta slut och aldrig finnas igen om en timme. Vi gick över gatan och klev in i din port, tog den fina gamla hissen upp (max 3 personer eller 100 kg) och sparkade av oss skorna i hallen. I ditt fall limited edition-sneakers och i mitt 13 cm stilett från kina med stopp i USA. Minns att lägenheten var som precis så som man tänker att lägenheter på söder är, någon gång mellan vår och sommar. Man kände sig liten och det var ombonat fast ändå inte, nonchalant fast kanske praktiskt. Köket var jävligt kallt! Men där satt vi och hade öl-provning och kedjerökte hemmarullade cigg.

Det var nog en av dom första gångerna jag använde en Mac, typ vart klickar man? Thomas Rusiak kändes som det givna valet eftersom det var en gemensam nämnare och sakta flöt jag iväg i mina tankar och jag blev 13 år igen. Det var vinter och jag hade min lillebrors CD-spelare som jag hade tagit men han fått i julklapp i min gråa Everest-jacka som verkligen alla hade. (Undrar om jag brände den på goose-bålet vid svampen? Ånej lär ju värmt ett barn i afrika eller nått…) Jag lyssnade på Magic Villa med Thomas Rusiak (också julklapp) luktade Cool Water av Davidoff och var så kär så kär och så speciell så speciell.

Men nu var vi ju i en inrökt lägenhet på söder. Simon satt i fönstret och rökte en spliff, jag tänkte mest på ingenting men var tillbaka från min nostalgitripp och inget bagage var försvunnet så vitt jag märkte. Kanske funderade jag lite över vad som hände med min kärlek. Hur gick det med den lesbiska vänster-bruden som bodde i ett stort hus, piercade sig själv i underläppen och hade en bror med stor kuk som hette Peter? Rökrutan och Blend-cigg som jag tagit av farmor men sagt att hon tappat bort och när dom sedan hittades i min väska var det ju farmor som hade lagt dom fek, bara. Stjäla vägskyltar typ ”stop” och ”60” att ha på sitt rum. Väldigt mycket stjäla alltså. (jag har snattat läppglans! Så hardcore är jag!) Jag minns dom man såg upp till då, som var coola och vuxna, fick vara ute sent och drack cider i Viggbyholms marina även kallat Kråkudden vilket är lite lustigt eftersom du inte hittar en båt värd under 4 miljoner där ute i vår fina förortsvik. Nu har dom flesta tjejer som var häftiga då, dom som på riktigt var döpta till namn som låter som smeknamn, för att nämna några kan jag på en höft kasta ur mig Darina, My, Kina, Jackie och Karla. Smakar jag på namnen idag känns det mer trailer trash-tramp än coolt. Behöver jag nämna att spacklade ansikten, bred last och piercad näsa förekommer. Dom är INTE vuxna än idag.

Fönstret på söder var nästa scen ja! Eller det var verkligheten och nuet. Lev i nuet och det, vem bestämmer förresten vad som är verkligt? Vi kysser varandra men jag vill ju inte mer fast det vill Simon. Det här är inte första kvällen jag känner hans läppar mitt i all denna bohemiska och ”jag har pengar men leker ändå fattig”-miljö. Jag är mest trött och mätt på intryck och allt annat som det så kallade du-har-bara-ett-liv fantastiska livet har att erbjuda. Den där avdankade känslan när man liksom känner att det är sak samma vad egentligen, bara det är som det är nån jävla gång och att man inte behöver vara så himla delaktig och AKTIV utan bara fan vara. Sen sov vi och jag skrattade i sömnen.

På morgonen kick jag hela vägen hem! Lägenhetens 4 meter till tak kändes plötsligt som jordens lägsta 4 meter och jag fick knappt plats med mitt stora huvud. Hissen var ju bara att glömma och den där turk-kiosken på Polhemsgatan har aldrig varit så uppskattad som idag. Betalar en tändare med en naken brud på och en Cola Light på kortet, knatar vidare i vad som känns som hundra år plus lite till (beror väl på att min gata, Fleminggatan, är en sådan gata man kan gå för långt på och till slut trilla av jorden på) Men nu var jag en naken brud-tändare, en Coloa Light, en promenad förbi stadshuset och 4 cigg senare hemma! Svårt att missa den för andra gången av min sambo krossade dubbelglasrutan i porten som nu var ersatt men skitfin fanér. Hiss igen, den här gången gick det lättare att baxa in huvudet, men här är ju hissen större också och damen med chihuahua höll upp dörren. Jag kommer hem till min och Toms fina 1:a (1 ½:a?) på 40 fina kvadrat för blygsamma 6500 pengar i månaden. Möts av Tom iklädd kalsonger, vågar man säga för en gångs skull, och mössa. Med gitarren i knät, foten på spisen och ciggen i mungipan kör han one man-show för sig själv under fläkten som inte drar någonting och tittar upp som en labrador som ska få mat och säger: ”Men tjena baby, hur e läget har du sprungit hem eller?”

[INGENTING]

Utan ett lager som brukar finnas där

Något man nästan tar för givet plötsligt borta och jag är ingen

Springer för ljuset

Jag är i det men du är inte där

Det är okej ändå

Men jag undrar vad har hon som inte jag har? Det kan inte finnas något.

Ändå undrar jag var du är och vad gör jag för fel?

Efter att långsamt flutit omkring på ett isflak

Ser jag att det inte är någon mening, det finns inget att se.

Var är dina vänner?

Jag går därifrån utan att säga hejdå

Jag är din

Det är okej ändå

Och jag tänker att snart, snart kommer jag lyfta och flyga högre än dina tankar om dig själv.